Jag brukar helst löpträna på kvällarna eftersom jag tycker kroppen känns mycket lättare och starkare då. Men igår prövade jag att köra ett lättare löppass på innan frukost. Jag vet av erfarenhet att det brukar kännas tungt att springa på morgonen, men eftersom det varit så varmt de senaste dagarna ville jag få det gjort innan solen hunnit stiga alltför högt. På kvällarna har det gärna blivit ett glas vin i kvällssolen istället för löpträning…
Noggranna förberedelser
Jag hade förberett mig väl och lagt fram träningskläderna på en stol. En kopp kaffe och en dusch för att vakna till unnande jag mig innan jag stack ut. Genom att intala mig att motståndet och tröttheten bara fanns i huvudet, tänkte jag att det nog skulle gå bra.
Möta motstånd
Omgivningarna i parken var fantastiska, solen lyste, fåglarna kvittrade och dammen låg spegelblank. Men nej, min kropp ville inte. Benen kändes som bly och trots att jag höll ett lågt tempo kändes det som om lungorna skulle sprängas. Det blev bara 5,5 km trots att jag planerat springa 7 km. Hur jag än försökte, lyckades jag inte övertyga min hjärna att den bara inbillade sig att det var jobbigt. När jag började känna mig yr och spyfärdig gav jag upp. Jag tvingades konstatera (som flera gånger tidigare) att konditionsträning på morgonen inte är min grej.
Konditionsträning och fettförbränning
Som av en händelse (fast i dessa algoritmstyrda tider tror jag knappt något sker av en händelse längre) stötte jag senare under dagen på en artikel i Runner’s World. Artikeln handlade om hur man kunde gå ner i vikt genom att träna före frukost. Men för mig var det faktiskt inte den mest intressant informationen i artikeln:
Artikelförfattaren Johan Renström förklarar mycket pedagogiskt varför det är mycket jobbigare att springa före frukost. De flesta som tränar känner nog till att i vanliga fall när man tränar använder kroppen framförallt kolhydrater som bränsle. Kolhydraterna finns lagrade i kroppen som glykogen. Som vid all förbränning krävs syre, vilket vi andas in. När vi ökar ansträngningen behöver musklerna mer energi för att utföra arbetet. Därför måste förbränningen öka, vilket kräver mer syre och vi andas häftigare.
Men när vi springer på morgonen innan frukost har vi inte fyllt på reserverna med kolhydrater. Då är kroppen tvungen att hämta en större del av energin från våra fettreserver. Eftersom det krävs mer syre för att omvandla fett till energi än det gör att förbränna kolhydrater, blir träningen mer ansträngande. Jag måste ha en bättre syreupptagningsförmåga och när jag inte har det blir benen tunga som bly och det känns som om lungorna ska sprängas. Jag föreställer mig att det är lite samma känsla som träning på hög höjd, då man också får ”syrebrist” i musklerna.
En bra upplevelse är viktig för motivationen
Nå, vad var väl det fina med den här insikten då? Jo, för det första att det inte är jag som plötsligt har fått mycket sämre kondition utan kroppen som faktiskt måste jobba hårdare för att utföra samma arbete. För mig är det viktigt för motivationen. Jag kan känna mig (ganska) nöjd med att 7 km blev 5,5 km.
Bättre fettförbränning är bra om man vill springa långt
För det andra förklarar artikeln också att man genom att tvinga kroppen att jobba med fett som energikälla, förbättras kroppen förmåga använda fett som energikälla vid träning. Det är nämligen bra om man vill springa långt. Vid längre lopp hinner kroppen använda upp energin som finns lagrad som glykogen och tvingas därmed använda fett för att fortsätta arbeta.
Jag misstänker att det var det jag upplevde när jag för några veckor sedan för första gången sprang Göteborgsvarvet. Det gick hur bra som helst i 15 km, men de sista 6 km sprang jag på ren vilja. Kroppen kändes helt tom på energi. Men eftersom jag ju har lager av fett, så var det inte tomt på energi, det var bara för jobbigt att springa på den energin som fanns lagrad i fettet.
Så nu känner jag mig faktiskt taggad på att plåga mig igenom några morgonlöpningar i månaden för att lära min kropp att använda fett som bränsle. Förhoppningsvis kan det ge resultat till nästa halvmara som är planerad till Köpenhamns halvmarathon i september.
Därför ska jag springa innan frukost
Så lyckades jag ändå samla ihop 3 skäl att löpträna innan frukost:
- Få det gjort. Den bästa träningen är som bekant den som blir av. Ju längre dagen lider desto fler saker dyker upp som kan sätta käppar i hjulet för träningen. Genom att träna direkt på morgonen blir träningen av och jag får en bra start på dagen.
- Bränn fett och gå ner i vikt. Forskning visar att man inte hinner ”äta ikapp” den överhoppade frukosten, alt den senare frukosten gör automatiskt lunchen mindre.
- Jag vill bli bättre på att springa långt. Genom att springa innan frukost blir kroppens förmåga att använda fett som bränsle ättre, vilket är bra om jag vill kunna springa långt.
Imorgon startar jag en ny vana:-)
